Fjällkor och Sovtutor

Så var det måndag igen. Det är väl knappt så man törs erkänna det, men jag har fatiskt längtat lite. 6.30 skulle jag vakna till Britney Spears lugna Everytime... var det tänkt. Av någon anledning så hade hon tydligen gått i strejk idag, för kombo'n kom å tjoade godmoooorgon 5 över 8 och det var inte det minsta likt Britney. Yrvaket klämde jag ur mig frågan om jag skulle till skolan idag? Jag möttes av ett flin. Som skjuten ur en kanon fick jag på mig kläderna, slängde ihop 2 dubbelmackor samtidigt som jag borstade tänderna och innan jag hade sköljt munnen var jag redan ute vid bilen. Svor tyst och den där otrevliga känslan av att ha försovit sig övervann kaffebegäret tillfälligt. 20 över 8 var jag på plats på skolan. Knappt vaken ännu konstaterades det att det inte hade gjort något att jag försovit mig denna morgon då det väntades nya elever som inte skulle dyka upp förrän klockan 9. Jag lyckades ändå tigga till mig böckerna jag ska läsa till helgen när jag är i Strängnäs. Nämligen en vägatlas och en bok som handlar om Yrkeskompetensbevis. Det är en kurs i kursen så att säga, och kort och gott ger meig ett bevis på yrkeskompetens. Om jag nu klarar provet vill säga. Den tar upp allt från kartkunskap, kör-ekonomi, säkerhet, fordonskännedom, kör och vilo-tider, lagstiftning och transportadministration. Efter fikat vid 10 så började vi truckutbildningen som vi ska få också. Teorigenomgången höll på till lunch och efter lite mat så spelade vi pingis. Lärarna brukar göra det och jag kan ju aldrig vara tyst så nu är jag också med och spelar. Dom är riktigt roliga att spela med. Vissa slag dom slår måste dom ha uppfunnit själva för det liknar inget jag nånsin sett förut. Det värsta är att slagen ofta går in också. Efter lunchen så blev det lite praktiska övningar med truck. Tyvärr fick jag inte möjligheten idag att öva ordentligt men det kommer imorgon. Det är teori-prov på trucken imorgon förmiddag och jag hoppas och tror det ska gå bra. När jag var liten och åkte bil med mamma och pappa så brukade pappa tuta till. Djupt förskjunken ryckte jag alltid till och undrade vad som stod på. Fjällkor, sa pappa. Inte sjutton såg jag någonsin nån fjällko. När Joanna åker med mig i bilen så brukar jag tuta nån gång ibland. Joanna tittar upp och så säger hon med ett leende- "Var det fjällko nu igen pappa?" Är det typiskt pappor att göra så? Sköt om dig! Fånga dagen //Magnus